Livet är ett lungemfysem

Med lungorna fulla av asbest
Och med händer till benet nött
Kämpar han I motvind
När sista gnuttan hopp har dött

Dags att ge upp, lägg dej ner och dö
Ingen tackar dej för nånting som du gjort

Med konstant värk I leder
Med ryggen sedan länge utsliten
Vägrar hon att svälja sin heder
Men får inte ett tack för skiten