Raritet

Du var alltid vid min sida när det storma i min värld
Och du fick mig alltid rida ut sorger och besvär
Aa, du var raritet.
Yeah.
Du var raritet

Några visste men de sa inget
Jag såg dig kyssa nån i barvimlet
Du satte kniven i mitt hjärta och vred om
Och det kom som en blixt ifrån klar himmel
Ville trycka bort det lägga hatet på hyllan
Men såg svart på fyllan.
Ville inte bli det där töntiga exet
Som slog med din nya kille utanför sibyllan
Det är inte jag
Jag undrar hur det blev som det blev
Jag våga aldrig fråga
Men jag skrev några brev för jag fatta noll
Men varje brev som jag skrev
Blev en pappersboll i min papperskorg
Om våran tid är förbi vill jag fly från mitt liv.
Lämna alla jävla hånande blickar
Om våran tid är förbi vill jag fly från mitt liv.
Lämna alla jävla hånande blickar

Du var alltid vid min sida när det storma i min värld
Och du fick mig alltid rida ut sorger och besvär
Aa, du var raritet.
Yeah.
Du var raritet

Du är vacker, en vacker förpackning som bordar väl
Men inget ljus kan rå på din själ.
Dina ord blir en kniv som du vrider om
Som du ångrar och svidar om ändå svider dem
Om jag fattade rätt är jag bunden till allt som är snett i ditt liv
Men för stunden så fattas ett alternativ
Du är tvungen att bli vid min sida, förtvivlad i grunden
Vi var fel från start
Du ville ge dig av för att på benen va.
Fly från ansvar om lek blev allvar
På samma sätt som din egen far.
För du var bara sex, när han gav sig av, jag vet det gav komplex.
Du skulle vara komplex så du gick tillbaks till ditt ex

Du var aldrig vid min sida, det fanns alltid något skäl
Vilket fick mig o betvivla att du ville stanna här
Jag hann aldrig med
Nä
O behandla det

Men jag fattar vart du luta, att jag lurade mig själv.
Och när du knacka på min ruta tog jag ändå hand om dig.
Jag gav stabilitet,
Så fort du landade fel.