Det samvetslösa hatets plågor

När tunga stenar faller över era falska ideal
Får ni lida som oss alla andra av era egna samvetskval

Som skygga hundar springer ni undan flammorna
Men var gömmer man sig från eldregnet från en raserad demokrati
Var skyddar man sig från det samvetslösa hatets plågor
Från tusen och åter tusen röster som vrider sig i plågor

För världen som ni tror på kan inte existera
Om samvetet vittrar sönder och extermineras