III

Djäfvulsbesättelse ock trolldom
Djupt i mitt hjärta,
där andas du fortfarande
Min själ i dig,
mitt kött för dina lustar starka.

Skinande stål,
jag besjunger dina ord,
ett tveeggat svärd,
lifvet och döden,
i en symbios så evinnerlig.

Att födas i en redan svunnen tid,
och att förenas där hjärtat
binder oss samman,
samma hjärta som en gång
slet oss isär.

Jag ger blod till mossbeklädd mark,
begraf min kropp i ditt sinne
och låt synden förmultna
i den rena jorden, vi äter
af äpplet igen, och igen

Jag har dröjt mig kvar,
i en värld som rämnat,
i en värld utan slut
Du har dröjt dig kvar,
i mitt hjärta, i min själ.