Bältet

En gång när jag gick vägen fram då mötade jag hin onde
Usch usch usch sulittenlu då mötade jag hin onde
Om du ger mig själen din så kunde du fånga mitt bälte
Usch usch usch sulittenlu så kunde du fånga mitt bälte
Då gav jag fan själen min och fångade så hans bälte
Usch usch usch sulittenlu och fångade så hans bälte
Jag gick mig framåt vägen där mötade jag en bonde
Usch usch usch sulittenlu där mötade jag en bonde
Och när han bältet mitt fick se han trodde det var hin onde
Usch usch usch sulittenlu han trodde det var hin onde
Det var en söndagsmorgonstund jag skulle till kyrkan rida
Usch usch usch sulittenlu jag skulle till kyrkan rida
Så satt jag på mig bältet mitt det glimma som solen vida
Usch usch usch sulittenlu det glimma som solen vida
Och när jag kom i kyrkan in där voro båd' gamla och unga
Usch usch usch sulittenlu där voro båd' gamla och unga
Och när de bältet mitt fick se de glömde båd' läsa och sjunga
Usch usch usch sulittenlu de glömde båd' läsa och sjunga
Och prästen stod för altardisk han skulle på knäna falla
Usch usch usch sulittenlu han skulle på knäna falla
Men när han bältet mitt fick se han glömde båd' Gud och alla
Usch usch usch sulittenlu han glömde båd' Gud och alla
Och prästen bjöd mig oxar tolv och alla så voro de vita
Usch usch usch sulittenlu och alla så voro de vita
Jag skulle dem för bältet få men jag tyckte det var för lite
Usch usch usch sulittenlu jag tyckte det var för lite
Det var en måndagsmorgonstund jag kom i så galna tankar
Usch usch usch sulittenlu jag kom i så galna tankar
Då bytte jag bort bältet mitt emot ett par slarviga vantar
Usch usch usch sulittenlu mot ett par slarviga vantar
Det var ej stort med bältet mitt som mången väl kunde tänka
Usch usch usch sulittenlu som mången väl kunde tänka
Det flätat var av sillafjäll och ett par vidjelänkar
Usch usch usch sulittenlu och ett par vidjelänkar