Herr Olof

Olof vrider sig i söder under röd
Han fäste Sissa lilla tänkte hon var mörd
Olof vrider ut kappan då
Där födde Sissa lilla sönerna två

"Min fader han var en underlig man
Han byggde min bur så nära intill strand
Tjelvor och det som min bur bröt
Men inte mer än en sång i nälan ljöt"

Olof vrider sig i tidsmoders tå
Och utefter honom moder han slå
"Hör du herr Olof, käre sonen min
Vi före du så bliket bruden med dig hem
Hon må väl vara vek, hon må väl vara dår
För jag haver henne tagit genom järn och stål"