Under hennes vingslag

Ur evig somn, dar tid och rum ej fanns
Jag vaknar, bryter mig ur valvet
Ur evig somn, dar tid och rum ej fanns
I mitten av vergets hjarta

Jag ar kallad annu en gång
Att rycka bort, jordens tornar
Jag klyver dalar, urberg och vyer
Konstellationer i kaos
Jag klyver dalar, urberg och vyer
Konstellationer i kaos

Under hennes vingslag
Kommer vi alla att forgås
Marken slukar de svaga
Vedergällning, tusen år har gått

Gravar kommer att tömmas
Rotter kommer att slitas upp
Hör hur skogen viskar sången
Hennes tid åro kommen

Jag vandrar, men nuddar ingen mark
Min skugga, vittrar sönder liv och bark
Nordlandet sätts i kaos och ur balans
Evig snösommar, kold i hennes trans

Formlösa skepnader i trans
Natures vedergällning
Död var allt som fanns

Under hennes vingslag
Kommer vi alla att forgås
Marken slukar de svaga
Vedergällning, tusen år har gått

Gravar kommer att tömmas
Rotter kommer att slitas upp
Hör hur skogen viskar sången
Hennes tid åro kommen

Må ni blunda
Och drömma om
Dimmkladda skogar
Lockropens sång

Då norrskenet fargade den snöklådda jorden
Urberget kunde nå den brinnande solen
Kaos har rivit fram, med vrede i skogen
Död har rivit sår, i det ärrade norden

Under hennes vingslag
Kommer vi alla att forgås
Marken slukar de svaga
Vedergällning, tusen år har gått

Gravar kommer att tömmas
Rotter kommer att slitas upp
Hör hur skogen viskar sången
Hennes tid åro kommen