Lyckans dagar

Glädjen var sann
Lyckans dagar kom och försvann
Tills jag blir en grå, gammal man ska du vara med mig
Blir jag hänförd igen av din sång, min älskade vän?
Lever hoppet kvar i dig än, att få möta min famn?
Lyckans dagar försvann
Vad jag saknar den glädje vi fann!
Ljuset som brann fick mörkret att fly
Här får jag stå, i en dystert dunkel vrå
Men än vi drömmer att framtiden gömmer den dag då trolldomen bryts
Fast ni är tyngda av ert öde finns en förtröstan kvar ändå
Fast jag har lärt mig ganska mycket kan jag se, men knappt förstå
(Lyckans dagar)
Jag har så talat om min barndom
(Bara lite till) [?]
Den som min pappa gjorde trygg
Jag känner själv förändringen är starkare men strävar än
Glädjen var sann
Lika stark som kärleken
En hoppets sång att lyckan som fanns föds på nytt en gång