Köldvisa

Han satt på fjällets topp
Och höll sin kaffekopp
Med en skakig hand
I gråaste Norrland
Vinden blåste kall
Vid mörkrets anfall
Stugan lockade
Då glöden slocknade
I kylan där han låg
Kom en värmevåg
Som att ro i hamn
Eller hålla i sin famn
Värmen av en mö
Ett sorglöst sätt att dö