Kallt väder

Det bodde en bonde vid sjöastrand
Det bläser kallt, kallt vädfer ifrån sjön
Han hade två döttrar och fagra voro de
Det bläser kallt, kallt väder ifråan sjön

Den äldsta var svart som den svartaste jord
Den yngsta var vit som den klaraste sol

Å kära min syster du hjälpe mig iland
Och dig vill jag giva min kära fästeman

Din fästeman honom får jag väl ändå
Men aldrig ska du mer på guds gröna jord gå

Där bodde en spelman invid denna strand
Han såg ut på vattnet där liket det sam

På stranden skön jungfrun hon uppkastad var
Han gör utav henne en harpa så rar

Så förde han harpan till systerens gård
Där bröllopet ståndar med lust och med ståt

Det första slag som på harpan ljöd
Den druden hon låg uti brudsängen död