vargtimman

Alla åren jag förbidat
all min längtan har förtvinat
Ängslan följer mig till slutet
Handen domnar, hopp förgås

Dikten jag skrev i natt var så sann fastän orden var bak och fram
Tärd av tidens tand falnar ljus
mörkret vill ta mig nu

Längtan att sätta min värld i brand
Bläck likt drömmar envist torkar
En slinga rök över slocknat ljus
Diktens bok jag slår igen

Tid är sand som flyktigt rinner mellan fingrar
medan mina fotspår tynar och försvinner
Tid är sand som flyktigt rinner mellan fingrar
medan mina drömmar falnar och försvinner
Drömmar falnar och försvinner

Dörren öppnas nu på glänt
det är dags att ge sig av

Dikten jag skrev i natt var så sann fastän orden var bak och fram
Tärd av tidens tand falnar ljus
mörkret kan ta mig nu

Genom dis och mörka brötar
Körkarlens magra gestalt styr sin båt med fast beslutsamhet
Medan vattnet blir till is som avspeglar allt som aldrig blev av
I månens bleka sken
Hans långa svarta båt river hål i drömmens tunna is
Isens vakar gapar tomt
Väl framme vid mitt mål jag drunknar tyst